"Den som vässar vargars tänder" var en Otäck historia. Det är det ofta när Carina Rydberg är i farten. Jag läste hennes bok "Kallare än Kargil" på en semester i Grekland. Den var så konstigt obehaglig att jag kände mig helt märklig i flera dagar efter att ha läst den. Väldigt läskig stämning i boken. De andra böckerna "Den högsta kasten" och "Djävulsformeln" fascinerade mig jättemycket. Speciellt det att hon använde kursiv stil till det hon innerst inne tänkte... Hur som helst, det måste vara en mycket märklig människa som kan skriva så som hon gör? "Den som vässar vargars tänder" var inte lika intressant som de andra, tyckte jag. Kanske mest pga av att huvudpersonerna är så obehagliga och man inte vet var man har dem eller vilka de egentligen är. Inte på hela tiden. Ändå beskrivs de ganska ingående. Liksom deras handlingar.
Jag tycks mest ha läst den ena ovanliga boken efter den andra på senaste tiden. Tror att det är dags för något mer lättsmält, någon enkel "feelgood" bok. Undrar om jag har någon sån i min hög?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar